Jag var nära döden
Lite rädd för att publicera detta inlägg men kanske att det hjälper någon.
För några veckor sedan pratade jag min far och han berättade att läkaren misstänker att jag gått med denna skiten i kroppen länge. Ja kan ni tänka er? Jag blev chockad när min pappa sa det. Tänk så ovetande och lömsk denna sjukdomen som kallar sig cancer är. Tänk att jag gått med detta i min kropp i ett helt år? Man märker ju inte förrens det gått för långt, vilket är så dumt. Alla människor omrking mig kan bära på cancer. Vem som helst kan drabbas och ingen går säker. Snart eller om det inte är så blir det en folksjukdom. Jag känner sånt hat mot denna sjukdom så det gåt inte förklara, den förstör så mycket och inte bara för den drabbade utan även anhöriga, vänner,släkt, vänners vänner osv osv. Den tar med sig människor som inte förtjänar att försvinna, utan så fina männisikor som man vill ha kvar här på jorden ett tag till. Men usch vad hesmkt att tänka så.
Jag är på ett sätt tacksam för där jag är idag (får man säga så?). Jag har varit nära döden när jag opererades för tarmen för den vidigra tumören tryckte på den, en operation som INGEN trodde jag skulle klara. Det var så pass svår att jag kunde strykit med. Ja en sjukdom kommer ju sällan ensam? eller hur är det? Så jag njuter verkligen att få vakna upp varje morgon även om vissa dagar känns skit pga min sjukdom.
Men jag har min dagar (ganska ofta) då jag kastar kuddar in i väggen, skirker och gråter hysterisk och " jag vill inte mer!!!" är det enda som kommer ur min mun. Men sen efter känns hjärtat lite lättare och inte lika tungt. För på något sätt och vis måste livet forsätta och något cancern har lärt mig är att njuta varje dag,skratta högt och okontrollerat, ta på dig dina finaste skor, använd dina fina kläder idag, ät något gott idag, krama om någon du gillar, skriv "jag älskar dig" till den du älskar, ring upp någon om du känner för de. Ovasett vad så finns det alltid en väg frammåt även om den är krokig, och det gäller att ta vara på dagen och göra det DU vill och inte bry dig om vad någon annan tycker och tänker.