Sandra Lövdahl

 

Det har varit en helvetes resa med akut operation , blodförgiftning , hög feber, sprucken tarm osv osv. Jag har ändå reparerat mig och tiden i Linköping förknippar jag med ledsamhet och förtvivlan. Inte pga sköterskorna eller läkarna, bara själva situationen var så hemsk. Ville bara att allt inte skulle vara sant. Minns knappt något efter operationen minns bara att jag vaknade upp på intensiven, de fyra dagarna jag spenderade där är de värsta dagarna i mitt liv. 

 

Nu är iallafall första cellgiftsbehandlingen gjord och inga biverkningar än, vilket känns så skönt. Tiden i Linköping är över och jag är tillbaka i Jönköping på ryhov. Bara på dessa två dagar så kan jag äntligen äta, dricka och jag känner mig mycket bättre. Droppen trappas ned och ersättningen ska bort imorgon, små steg som är stora för mig som får mig att vilja kämpa liite extra. Det bästa är ändå att det finns en plan för mig, en plan på hur man ska bota eländet. 

 

Nästa på schemat är cellgiftsbehandling är på Onsdag, och jag känner mig modig inför det för vill bara besegra denna skiten (rent ut sagt). Och mår jag som jag nu så får jag åka hem på Torsdag hihi hade varit fantastiskt. 

Sen är det även fastställt att jag har äggstockscancer, aldrig i livet att detta skulle hända mig men nu är jag här och har inget annat val än att kämpa. 

 

Tack till min familj som varit hos mig och sovit hos mig, tack mina fina kära vänner för allt ert stöd ni är fantastiska! Älskar er såå! 

 

Hoppas ni njuter av er dag. Ta vara på varandra! Kram